Att känna sin kropp genom kroppsuppfattning och sitt psyke genom känslor är centralt i livet, för livet. Båda kräver det centrala nervsystemets signalerande och tolkande funktion för att människan i kroppen skall kunna hålla kroppen ”upprätt” och för psykiskt välbefinnande. För mig är det självklart att dessa båda hör ihop och inte var för sig kan bära ansvaret för det mänskliga.
Psykoterapi i dynamiskt utövande handlar om att se till mäniskans sätt att hantera kropp och psyke tillsammans. Avstängning av känsla som vid trauma, depression m.fl. psykiska tillstånd ger fysiska symtom, ångest. Ångest är obehagligt men inte farligt, kroppen försöker meddela psyket att nu hänger det inte ihop här. OBS! När vi inte tar hänsyn till att vi behöver både kropp och psyke, visar sig tankesätt hos oss för att undgå det som gjort psykiskt ont, så kallade försvar. Bra att ha vid det som inte skall påverka oss men förödande i annat då vi omedvetet låter oss hindras av det som har varit istället för att ta itu med som finns här och nu.
Självklart finns psyket i kroppen som minnen, försvar om det inte vänds till erfarenheter att nyttja i livet. Kroppen behöver röra på sig och självklart är det till gagn även för psyket. Bättre fysisk hälsa, bättre inlärning… Kroppen är inte en degklump, den är den enskilda människans uttryck så självklart finns minnen av svåra upplevelser i kroppen.

Hvis du vil lese mer av hva Christina har skrevet kan du gå inn på http://dialogpraktiken.no/blogg/